innebandysm

Sahand "Salle" Vahezi, IBK Ersboda
Salle, som de flesta kallar honom, har länge varit en stor talang i Ersbodatröjan och var även bland Västerbottens bättre spelare i pojkar 15 slutspelet. Salle som är född 1993 var nära en plats i Västerbottens hj17 lag förra säsongen och om det skulle ha varit jag som tog ut laget, hade Salle haft en plats i truppen utan tvekan. Killen från Ersboda spelar otroligt smart och är en jobbig back att möta. Ett självklart val för Johan och Brolle, enligt mig.

Marcus Berglund, RIG Umeå IBF
Jag nämnde tidigare att Marcus var en spelare som presterade under gårdagens uttagning. Jag som är uppvuxen i Röbäck där Marcus ägnat större delen av sitt innebandyliv i, kan säga att det inte var en engångsföreteelse att han var en dominerande spelare igår. Marcus är ett spelgeni och kan med rätt ambitioner nå till landslaget om några år.


Sahand "Salle" Vahezi


Marcus Berglund


MVH
Adam Andersson

Match i Stockholm, något som resulterar till dålig närvaro på bloggen.

Jag hade tänkt skriva ett relativt kort inlägg om vilka spelare innebandyumeå bör hålla koll på under SM-slutspelet.

Jesper Sankell


Albin Sjögren


Sebastian Nielsen

Johan Eriksson


Du och Jonatan blev uttagen att leda Västerbotten ännu en gång efter ett lyckat SM, hur känns det? Det känns jätteinspirerande. Jag, Brolle och Tunnan fungerar jättebra ihop och det är alltid en ny utmaning varje år där man på hösten har lika svårt och se hur resan kommer att gå fram till SM.

Västerbotten tog ett historiskt SM-guld med er som tränare, hur gick tankarna innan och efter guldet var i handen?
Tankarna har hela tiden varit att visa att Västerbottens killar kan lyckas också. Efter vi vann så var det mycket tankar och en fantastisk känsla att se hur laget lyckades fungera ihop. En känsla som fortfarande ger ett leende på läpparna och gåshud när man tänker på vilken fantastisk grupp vi fick arbete med.

Vad tycker du var skillnaden på laget som tog ett SM-guld och laget dessförinnan med 91-92årgången?
Skillnaden på lagen var att 91-92 kanske såg bättre ut på pappret då flera spelare spelade på en hög nivå, men detta gjorde även att laget hade svårt att hitta tydliga roller och de spelare som skulle kliva fram när det behövdes gjorde det inte. Förra året så fanns en helt annan ödmjukhet och offervilja för varandra. Alla visste exakt vad man hade för syfte i laget och uppfyllde den till 100%.

När slutsignalen ljöd och det var dags för straffar i SM-finalen, vad sade du till laget?
Snacket var hela tiden att våga vinna, att vinnare skapas genom att man ska ta chansen när den uppstår.

Nu har ni en mycket intressant uppgift framför er, att försvara guldet till Västerbotten, hur ska ni göra för att lyckas?
Ja, det finns nog inget svårare än att försvara ett guld oavsett nivå. Västerbotten har alltid slagit i underläge och nu är vi helt plötsligt seedade och har en helt annan respekt med oss, den respekten måste vi använda på rätt sätt. Sen måste vi få de som blir uttagna till SM att förstå vad som kommer krävas och att spelare måste kliva fram och ta rollen som matchvinnare, en roll som alla spelarena kan ta. För att förtydliga så behöver inte matchvinnare vara den som gör ett viktigt mål. När vi tog guld så var alla 20 spelare matchvinnare över hela turneringen!

Vad är det ni främst kollar på när det är uttagningar för killarna?
Första stegen handlar 80%  om inställning och rätt attityd. De övriga 20% är innebandy. Därefter blir innebandy mer och mer viktig där taktik, spelförståelse, förmåga att lära sig nya saker och anpassa sig till gruppen spelar mer och mer roll. SM-truppen består av 20 spelare som kommer att bilda det bästa LAGET, det vill säga att vi måste ha 20 spelare som fungerar ihop, men ändå är duktiga på innebandy. Både jag och Brolle är alltid öppen för diskussioner med spelare som har funderingar kring uttagningarna. I början kanske inte alla får en motivering, men ju längre uttagningarna går så försöker vi prata med spelarna vad som just han måste jobba med även om han kanske inte blir uttagen i SM-truppen.

Hur är det att representera Västerbottens distriktslag som spelare?
Att representera Västerbotten är något väldigt stort och ofta första steget till en framgångsrik innebandykarriär, så spelaren måste förstå att man ska vara väldigt stolt att dra på sig Västerbottens matchtröja. Den möjligheten får inte alla testa på. Oavsett hur turneringen går så får man ett minne för livet.

Vilka distriktslag bör publiken hålla koll på under SM?
Det finns alltid några distrikt som går långt på herrsidan. Jag skulle säga att Stockholm, Skåne, Värmland och Västergötland kommer vara med där. Men framför allt hoppas jag att vi, Västerbotten, kommer få massor utav stöd från föräldrar, kompisar, lagkamrater och så vidare. För den extra energin skadar knappast och då kan vi vara med och slåss med vilka som helst.

Slutligen, vilka lag står i semifinalen och vilka lag står i finalen?
Är ju fantastiskt dålig på att tippa, så jag har slutat med det. Jag har inte haft rätt på en tippad innebandymatch sen jag inte vet när. Men självklart har jag en tro att på att vi kan göra om allt igen. För om inte vi tränare tror på framgång hur ska då spelarna göra det?

Tack för intervjun!


MVH
Adam Andersson

Eftersom att det var riktigt svårt att ta ut två målvakter, vill jag känna lugnet och ta ut två givna backar.

Den första backen var med redan förra året och tillförde otroligt mycket för laget( han lade även in en mycket snygg straff i finalen). Denna spelare är en spelförande back som alltid höjer sig själv i viktiga matcher. Obbolaprodukten var ett hett byte på marknaden när gymnasietiden närmade sig. Efter mycket om och men valde denna spelare att spela för Riks-innebandygymnasium, vilket var ett korrekt val nu i efterhand. Personligen vill jag se den här spelaren som kapten för Västerbottens distriktslag under SM-slutspelet, och jag pratar förstås om Pontus Eriksson. Med Pontus rutin och kunskaper är han lika given kapten i länslaget som Zlatans plats i det svenska fotbollslandslaget.

Den andra backen som jag tar ut är även han en obbolaprodukt. Backen som var så när på att komma med i länslaget förra säsongen har utvecklats ordentligt och det är inget snack om att han hör till bland de 20 bästa juniorerna i Västerbotten. Jag pratar om en spelare som kan vända en match på egen hand, jag pratar om en spelare som skjuter hårdare än de flesta, jag pratar om, Fredrik Edholm. När gymnasiet närmade sig var även Fredrik ett hett byte på marknaden. Nu har jag inte så bra koll, men jag fick uppfattningen om att valet var ganska enkelt för Fredriks del - Ersboda SK. Fredrik är en viktig spelare för Ersboda och Fredrik kommer även bli en viktig spelare för Västerbotten.



Pontus Eriksson


Fredrik Edholm



MVH
Adam Andersson

Det är väldigt kul att se läsarnas närvaro på bloggen och kommentarerna som skrivs. Den senaste kommentaren kom från "Rasmus", som vill att jag ska publicera de spelarna JAG tror kommer med i laget. En mycket bra idé som jag tänkte fullfölja till en viss del. Jag tänkte att jag drar ut två spelare åt gången.

Innan jag drar ut laget vill jag att ni läsare ska komma ihåg att jag tar ut ett lag utan att ha sett en endaste uttagning. Som de flesta innebandyintresserade vet om, så kan vad som helst hända under säsongen. Personen som var anonym innan, kan prestera under uttagningarna och senare bli en av lagets viktigaste spelare(se tidigare inlägg om målvakten, Simon Johansson).

Målvakter: Rasmus Lilja och Erik Jonsson
Ett grymt svårt beslut, Västerbotten har fyra otroligt begåvade målvakter. Förutom de ovanstående så har Västerbotten Philip Volny från Umeå IK och Andreas Andersson från Röbäck som båda är duktiga av rang. Philip Volny var även med som reservmålvakt när Västerbotten tog sm-guld förra säsongen.

Varför jag väljer dessa två beror på Erik Jonssons uppflytt till allsvenska laget, Sandåkerns SK, där han har visat framfötterna på träningarna och verkligen imponerat på mig. Rasmus Lilja var en given målvakt för pojkar 15 förra säsongen. Denna 94a är fyra huvuden längre än mig(jag är 184 cm lång) och är bredaxlad som en riktig man. Trots storleken är Rasmus en rörlig målvakt som styr och ställer från sitt mål, och håller Rasmus knän denna säsong kan han bli en viktig spelare för Västerbottens pojkar 17. 


Rasmus Lilja


Erik Jonsson

När inte uttagningarna är i fokus passar jag på att försöka forska runt om aktuella spelare i Västerbotten. Igår fick jag ett tips om en spelare som var fullt okänd för mig, en spelare som presterade under första uttagningen och en spelare som folk bör hålla koll på. Jag pratar om produkten från Hörnefors, Martin Bjuggstam. Med tanke på att jag hade så dålig koll på honom, så passade det perfekt med en intervju för att få en inblick om vem Martin var som person och spelare.

Martin, du är för tillfället en ganska okänd innebandyspelare i Umeå, var det ishockey som gällde tidigare?
- Jag spelade hockey hela livet fram till femton års ålder. När jag var tolv tog jag en paus från innebandy och spelade enbart hockey och när femton år var fyllda så kände jag att det blev helt enkelt för mycket hockey och i ärlighetens namn kände jag att hockey inte riktigt var min grej. Därför valde jag innebandy!

Hur kommer det sig att du är en doldis för de flesta?
- För det första beror det nog på att jag spelar i Hörnefors och att jag inte har varit med i något länslaget eller liknande.

Beskriv dig själv som person med tre ord!
- Lat, x-box beroende och skoltrött

Rykten säger att du är en av division 2 snabbaste spelare och är en riktig måltjuv, hur beskriver du dig själv som innebandyspelare?
- Ryktet stämmer inte, men visst är jag rätt snabb. Jag lever för det mesta på snabbheten och tekniken, har även ett hyfsat skott som tyvärr har använts lite för sällan i år. Lagspelare och två-vägsjobbare är två styrkor som jag också besitter.

Enligt säkra källor var du en spelare som gjorde bra ifrån dig under första uttagningen, hur tyckte du själv att det gick?
- Det gick helt okej faktiskt, men det kändes inte som att jag kunde visa mig från min bästa sida, då det kändes som att det var högre standard på gruppen före och tempot i vår grupp var lite sämre än vad jag är anpassad för så att säga.

Hur ser du på Västerbottens chanser att försvara SM-guldet?
- Jag tror inte att dem är så stora, men chansen finns ju alltid där. Förra årets lag var kryddat med fler stjärnor än i år och vi har även en stor nackdel med att pressen har stigit enormt sen fjolåret då Västerbotten fick ses som underdogs men i år som titelförsvarare.

Slutligen, vilka möts i finalen och vilka tar hem guldet?
- Jag har faktiskt ingen aning om vilka som är hetast i år, blir svårt att tippa, men Stockholm känns ju alltid som en kandidat till guldet. Förhoppningsvis får vi väl kanske en final mellan Stockholm och Västerbotten!

Tack för Intervjun!

Västerbottens sm-guld på herrsidan var historiskt, magiskt och Sveriges största skräll.

Västerbottens herrar har genom åren haft det svårt att ta sig från gruppen. Det kan handla om en enstaka poäng, målskillnad eller inbördes möte - Västerbotten faller nästintill alltid på målsnöret. Ett praktexempel på detta var när vi åkte iväg säsongen 2008/09 och hade det bästa länslaget på väldigt, väldigt länge. Jag pratar om ett lag med klasspelare som Viktor Öberg, Filip Stenmark, Emil Johansson(Thorengruppen), Emil Johansson(RIG) och Fredrik Otttosson. Dessa spelare var bara några av det grymma laget vi for iväg med. Personligen fick jag en liten känsla av att det var nu eller aldrig, jag kände att aldrig kommer spela med ett bättre distriktlag än detta. Vi åkte ner med förhoppningar om vinst, spelade på bra när vi anlände, men det räckte ändå inte. Trots att vi endast behövde spela lika sista matchen mot Värmland(Jon Hedlund), kunde vi inte hålla emot. Deras målvakt var första målvakt i u19 landslaget, kom med i Allstar-team och spelar för närvarande i Pixbo Wallenstam, så ni kanske förstår själva att det inte var det lättaste att göra mål på den muren.

Säsongen efter var det dags igen, då med ett betydligt tunnare matrial. Självklart hade vi kvar Filip Stenmark och "Lill Emil", men de tunga namnen som Fredrik Ottosson, Viktor Öberg och Emil Johansson var nu borta. Kvalitén på träningen var som en berg och dalbana och strukturen i spelet ännu värre. Vi for iväg denna gång med tanken, "hoppas att vi för en gång skull tar oss ur gruppen". Turneringen gick av stapeln och vi kunde göra en bra dag med en vinst och en lika. Hoppet levde och vi kunde börja fokusera på morgondagens drabbning. Dagen därpå lyckades vi vinna första matchen och kvartsfinalen var ett faktum. Nu kommer vi till delen "Sveriges största skräll". Vi kom tvåa i gruppen, vilket betydde att vi var tvungna att slå ut storfavoriterna Stockholm i semifinalen och deras förhandstippade finalmotståndare, Skåne, i kvartsfinalen. En uppgift som enligt många var omöjlig att lyckas med. Men med ett groteskt stöd från läktaren och ett lag från Västerbotten som har vuxit sig in i turneringen som jättar, var det fullt realistiskt. Vi går in och vinner kvartfinalen med 4-3 och hela Sverige tappar hakan. Jag har nog aldrig i mitt liv känt en sådan lycka, det spelade ingen roll hur det skulle gå mot Stockholm, vi skulle minst få med oss en bronsmedalj hem från SM-slutspelet. Matchen mot Stockholm var inte så mycket att orda om, vi var det bättre laget matchen igenom och kunde segra rättvist. Finalen skulle spelas mot Västergötland som var ett ganska osynligt lag på papperet, förutom deras två stjärnspelare, Jesper Sankell och Kasper Hedlund. Det blev en målfattig final som slutade 1-1 och gick till straffar, där vi kunde verkställa vår dröm att vinna SM-guld. Västerbottens stora stjärnor blev backen Filip Stenmark, forwarden Emil "Lill emil" Johansson och målvakten som var mest anonym av alla innan SM-slutspelet började, Simon Johansson.












MVH
Adam Andersson